Avelsvärdering

Vad krävs för att få avelsvärdera

För att få avelsvärdera sin häst krävs det att den är inskriven i fölboken Livre de Nascimento och har ett LN eller LgN nummer. Samt att den har ett giltigt pass och är vaccinerad. Domaren tittar på hästen och sätter poäng enligt nedan skala, för att läsa mer om vad som gäller vid avelsvärdering - klicka här.

Poängen sätts i ordningen:

huvud och hals,
bog och manke,
bringa och bröstkorg,
rygg och länd (x 1,5),
kors,
extremiteter (x 1,5),
rörelser (x 1,5),
helhet (x 1,5).

För att bli godkänd får man inte ha någon fyra. Har man en femma måste resten vara sjuor. Man får inte heller ha mer än 2 sexor i samma protokoll. Ett exempel på en godkänd rad är 8 8 8 7 7 7 8 7 = 74,5.

Blir hästen godkänd skrivs den in i Livre de Adultos (vuxenboken) och får ett LA eller LgA nummer, dvs för de hästar som man kan avla renrasiga lusitanos från.

Hingstar måste innan avelsvärdering lämna in ett godkänt spermogram. Har man inte detta dokument godkänt får man inte avelsvärdera.

Observera att det är en avgift för själva avelsvärderingen (domare etc.) samt att det tillkommer en nästan lika stor avgift för att sedan skriva in hästen i vuxenboken. Läs mer om det under prislista.

Utställning: poänggraderas inte utan domaren dömer dagens enligt rasstandarden vackraste häst, följande titlar finns:

Bästa sto
Bästa hingst
Bästa korsning
Champion of champion (Guld)
Champion of champion (Silver)

Rasbeskrivning enligt A.P.S.L.

översatt av Mette Lindblad

Typ: av medelvikt (omkring 500 kg), rund överlinje, kvadratisk.
Mankhöjd: av medelhöjd; vid sex års ålder är medelhöjden 1,55 m för ston och 1,60 m för hingstar.
Päls: vanligast är alla nyanser av skimmel och brun. Alla färger tillåtna.
Temperament: nobel, generös och het, men alltid vänlig och villig att lyda.
Rörelser: vig, med höga, mjuka, framåtgripande benrörelser, och med en stor förmåga att bära ryttaren bekvämt.
Anlag: naturlig fallenhet för samling och skolridning samt mod och entusiasm för ”gineta"-övningar (strid, jakt, tjurfäktning, boskapsarbete etc.)
Huvud: välproportionerligt, av medellängd, smalt och torrt. Underkäken inte för markerad och något lång ganasch. Något konvex profil med pannan något rundad ovanför ögonbrynsbenen: ögonen är elliptiska (mandelformade), stora och livliga, uttrycksfulla och trygga. Öronen är av medellängd, finskurna och uttrycksfulla.
Hals: av medellängd, välvd med ett smalt hårfäste och avsmalnande övergång till huvudet: halsen är djup vid basen och väl ansatt mellan bogarna, kommer upp ur manken utan någon konvexitet.
Manke: väldefinierad och lång, med en mjuk övergång från rygg till hals. Alltid högre än korset. På fullvuxna hingstar mycket muskulös men ändå tydligt avgränsad.
Bringa: av medelstorlek, djupt och muskulös.
Bröstkorg: välutvecklad, lång och djup. Revbenen är fästa i en sned vinkel mot ryggraden och skapar en kort flank.
Bogar: långa, sluttande och välmusklade.
Rygg: väldefinierad och horisontell, med en mjuk förening mellan manke och ländrygg.
Länd: kort, vid, muskulös, något konvex, väl förbunden med ryggen och korset som tillsammans bildar en harmonisk linje.
Kors: starkt och rundat, välbalanserat, något sluttande. Längd och bredd skall vara av samma proportioner; profilen är konvex och harmonierar diskret med höftbensknölen. Svansen som mjukt kommer ut ur korsets konvexa profil har långt, glansigt och rikt tagel.
Ben: överarmarna är välmusklade och harmoniskt sluttande. Underarmarna är raka och muskulösa. Knäna är breda och torra. Skenbenen tenderar att vara något långa, torra och med väldefinierade senor. Kotlederna är torra, relativt stora och med mycket lite hovskägg. Kotorna är relativt långa och sluttande. Hovarna är av bra kvalitet och välformade utan att vara för öppna. Bakpartiet är kort och konvext. Låret är välmusklat och tenderar att vara kort och konvext. Bakknät följer samma vertikala linje som höftbensknölen. Skanken är så lång att den placerar hasen i samma vertikala linje som bärbensknölen. Haserna är breda, starka och torra. Bakbenen är välvinklade.